Vi minns Warszawapakten från det kalla kriget, där Sovjetunionen bildade en försvarsallians med de ockuperade öststaterna samt andra röda nationer. Idag ingår inte Ryssland formellt i en större militärallians, förutom med gamla sovjetstater, men något dylikt kan förstås skapas i framtiden, som ett motmedel mot Nato och de västliga allianserna.
Nationer är formellt sett autonoma och stiftar sina egna lagar och regler oavsett vad andra länder tycker. Nationer har ingen makt över varandra, det finns ingen internationell lagbok för länder, även om FN försöker. Det är den starkes lag som gäller. Om något land ogillas så kan andra länder vidta ekonomiska sanktioner eller i värsta fall krig.
För att ekonomiska sanktioner ska ha effekt så bör många starka länder stå bakom dem, och för att krig ska ha effekt så måste anfallaren vara tillräckligt överlägsen för vinna eller avskräcka.
Ensam är sällan stark, därför ingår länder ofta allianser med varandra. Anledningen kan vara både ekonomisk eller militär. Man vill helt enkelt inte stå ensam när hot eller oroligheter väntar.
Nato är en militärallians som bildades efter andra världskriget som motvikt mot Sovjetunionen. När Sovjetunionen föll så upplöstes däremot inte Nato, utan alliansen fortsatte att existera, först med de gamla sovjetstaterna som lösa samarbetspartners, några av dem gick med, därefter som en motvikt mot den nybildade Ryska federationen.
Och det är här det börjar bli lite obegripligt. Och vi förstår att organisationer mättar många munnar och skapar jobb, de är förmodligen svåra att avveckla bara genom sin egen tyngd, men ändå.
Under 1990-talet fick vi lära oss att Ryssarna var slut som militärmakt, de hade bara gamla rostiga båtar och kanoner kvar. De var fattiga, klantiga och alkoholiserade. Flera länder avvecklade sin allmänna värnplikt, däribland Sverige, för nu skulle det aldrig mer bli krig i öst. Vi började istället att importera rysk olja och handla med de gamla öststaterna. Enorma gasledningar drogs under Östersjön, och en ny öst-västlig infrastruktur byggdes.
Fast Nato blev kvar. Och allt fler länder blev medlemmar. Trots att hotet var borta. Ryssarna var ju efterblivna och klantiga, men bra på att exportera råvaror. Vad skulle vi egentligen med Nato till?
För världsfredens skulle hade det nog varit bra om Nato avvecklats under 1990-talet. Och om Ryssland började bli starkt och beväpna sig igen, ja, då kunde man ju ha stiftat en ny militärallians. Infrastrukturen fanns ju redan på plats med EU och det täta samarbetet mellan länderna i väst.
Man kan se Nato som en anomali och en provokation. Särskilt om man tar på sig de ryska glasögonen. Och provokationer brukar ofta bemötas.
Redan nu ser vi ett informellt samarbete mellan Ryssland och Kina, samt Iran. Kina har världens starkaste ekonomi och Iran är en viktig aktör i Mellanöstern. Vad händer om fler länder sluter upp? Indien, Brasilien, Afrikanska länder, Arabstater? Snart börjar vi kanske ångra att Nato inte avvecklades efter det kalla kriget?
Det är många länder som kan tänkas sluta upp kring Ryssland. Och det handlar inte om att Putin är så himla snäll och trevlig, utan om att det finns ett missnöje med den amerikanska hegemonin.
Vad handlar då det här missnöjet om? Det mest synliga är att amerikanska vapen har blivit extremt dyra, och allt fler ifrågasätter deras effektivitet. Varför inte köpa ryskt istället? Andra saker är missnöjet med den amerikanska kulturen, att man inte vill bli påtvingad regnbågsdemokrati. Och en tredje punkt handlar om mobbing, att USA lägger sig i andra länders politiska beslut och kräver att vissa lagar och regleringar genomförs, ovan folkets och den verkliga demokratins huvuden.
Så, om Ukraina, uppbackat av Nato och dess vapensystem, skulle förlora kriget – vad får det för återverkningar på framtida allianser?
Det blir tydligt att USA inte längre är den största militärmakten i världen. Och den som vill söka skydd och samarbete vänder sig i första hand till den mäktigaste parten. Och även om Putin är en diktator så slipper de som närmar sig Ryssland svindyra vapensystem och regnbågsdemokrati. Men mobbingen då, kommer ryssarna inte att lägga sig i medlemmarnas politik på samma sätt som USA? Vi vet inte. Ryssland är ett tämligen oprövat kort som imperium och världsmakt, och de kommer inte att ha en enväldig militär ställning som USA hade på 1990-talet. Det finns andra likvärdiga parter, med annorlunda inställning, kultur och politiska system. Kanske blir det en mer splittrad värld, på gott och ont.
