Koldioxid – hur kunde den snälla oskyldiga gasen som är avgörande för livet på jorden plötsligt bli boven i klimatdramat? Koldioxid räknas som en av de värsta växthusgaserna, vid sidan av freoner, kväveoxid, metan, vattenånga och ozon.
Dessa gasers växthuseffekt beror på att de släpper igenom solljus, som värmer upp jordskorpan, men värmen kan sedan inte stråla ut i rymden igen som infraröd strålning, eftersom växthusgaserna delvis absorberar den. Härav följer att jordens temperatur stiger tills en ny jämviktstemperatur uppnås.
Koldioxid är en tung, luktlös gas som bildas vid förbränning, och som en restprodukt i cellandningen hos djur och människor. Växter använder koldioxid och vatten vid fotosyntesen och producerar sockerarter och syre. Om halten av koldioxiod höjs så stegras även växternas tillväxt, vilket i sin tur ökar upptaget av koldioxid.
Det finns ett långsiktigt samband mellan koldioxid och värmeböljor, vilket man kan se i grafer baserade på mätningar av koldioxidhalten i luftbubblor från vostok-iskärnorna. Vi ser att koldioxid- och värmegrafen följs åt, och toppar i perioder om ca 125 000 år. Vi noterar också att vår egen tidsålder befinner sig i en dylik topp (och har gjort så i ca 20 000 år), där koldioxidhalter om ca 290 ppmv (parts per million by volume) syns i topparna, och ca 190 ppmv i dalarna.
När vi mäter koldioxidhalten idag uppgår den till ca 385 ppmv. Närmare 100 ppmv högre än de uppmätta topparna från vostok-iskärnorna. Den höga koldioxidhalten anses bero på den industriella revolutionen och nyttjandet av fossila bränslen.
Sammanfattningsvis kan vi emellertid konstatera att den faktiska mängden koldioxid i luften är väldigt låg ca 0,038%. Luft består som bekant av 78% kväve och 21% syre, samt 0,9% argon och spår av neon mm.
Koldioxid upptäcktes under 1700-talet, och beskrevs närmare av Joseph Priestley 1772. Forskare har mätt koldioxidhalten i luften sedan början av 1800-talet, och vi ser toppar på över 400 ppm åren 1825, 1857 och 1942. Dvs halter högre än idag. Ca 90 000 kvalificerade mätningar utfördes 1812 – 1961, och dessa undersökningar passar inte ihop med den nuvarande teorin om att koldioxidhalten ökat dramatiskt pga ökad användning av fossila bränslen vid det förra sekelskiftet. Förfäktare av växthusteorin avvisar dessa mätningar som otillförlitliga, medan andra menar att den äldre mättekniken har avvikelse på blott 3%.
Växthusdebatten kantas av dispyter kring just mätdata. GISS har t.ex kritiserats för att i efterhand justerat temperaturdata för att den bättre ska passa ihop med växthusteorierna. De har även slarvat med mätdata i andra sammanhang, där temperaturer från olika månader blandats ihop.
Sett i ett kortare perspektiv så verkar den globala uppvärmningen kommit av sig, i år har snittemperaturen varit kallare än vanligt i t.ex USA, trots farhågor om accelererande temperaturökningar och höga koldioxidvärden.
Oavsett var vi står i debatten håller nog alla med om att grundläggande data måste vara korrekta. Om siffrorna inte stämmer kommer även våra klimatmodeller och förutsägelser att bli behäftade med fel. Och våra forskare famlar i blindo.
- Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det finns indikationer på höga koldioxidhalter innan mänskligheten började med massiv användning av fossila bränslen.
- På kort sikt syns inget klart samband med höga koldioxidhalter och ökad temperatur, framförallt inte accelererande temperaturökningar.
- Vi noterar också en dispyt angående basala mätvärden, om forskarvärlden inte kan enas om detta blir det svårt att dra långsiktiga slutsatser.
Allt detta sammantaget ökar min misstro gentemot växthuseffekten och teorierna om global uppvärmning pga människans koldioxidutsläpp. Jag ställer mig också frågande till om de låga halter av koldioxid som diskuteras överhuvudtaget kan bidra till en s.k växthuseffekt. Den ursprungliga tankarna om växthuseffekten kommer från jämförelser med planeten Venus, vars atmosfär till 96,5% består av koldioxid. Mer om detta någon annan gång.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, klimat, miljö, global uppvärmning, växthuseffekten, koldioxid, växthusgaser
