DN upphör aldrig att förvåna mig, och är alltid en källa till molande förnöjsam irritation. Igår berättade Wolodarski på ledarsidan vad vi ska tycka om de eventuella klimatförändringarna, och idag förtäljer skribenten Henrik Berggren om det nya fenomenet Facebook.
Berggren har läst Charles Petersen, som skriver om Facebook i det senaste numret av New York Review of Books. Facebook-fenomenet beskrivs från de högre akademiska stolarna som ytligt, och jämförs närmast med gemenskapen man har på ett amerikanskt college. Här finns också tydliga klassmarkörer eftersom man måste ange vilken utbildning man har (!). Notera att detta inte stämmer eftersom vederbörande själv bestämmer vilken information som ska visas.
Det är lite oklart hur den svenska skribenten förhåller sig till den amerikanska. Kanske handlar artikeln bara om ett jobb som måste göras, ännu en artikel som måste skrivas? För det här är ju fullkomligt ointressant. Och dessutom fullt med felaktiga och märkliga antaganden.
Ja, man blir ganska konfunderad när 50- 0ch 60-taggarna ska förklara den digitala världen. Det finns en slags längtan att beskriva ett fenomen som bra eller dåligt. Och att utmåla faran med ditten eller datten. Ofta vill de också påminna oss om att kontakter i verkliga livet faktiskt är bättre. Att vännerna riskerar att förvandlas till ett ansiktslöst digitalt moln. Och man använder gärna ord som pseudoumgänge.
Undrar om de stora tidningarnas opinionsbildare skrev lika mycket om när telefoner började bli vanliga i de svenska hemmen? Och folk började att ringa och småsnacka med varandra? Är det också en form av pseudoumgänge? Förmodligen.
Skriva brev då? Också dåligt? Nej, brevskriveri har idag mycket hög status. Förmodligen för att det är sällsynt, går långsamt, och är opraktiskt.
Konservativa äldre akademiker gillar att, från ovan, klanka ner på Medelsvenssons vanor och ovanor. Själva tillför de inte så mycket, förutom senfärdiga klassificeringar, förhållningsregler, varningar och farhågor. Varför dylikt föräras bästa platsen i Sveriges största morgontidning är för mig däremot en gåta.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, DN, facebook, kritik, kritiker
