LO satsar på en reklamkampanj för ungdomar, och varnar för elaka arbetsgivare som vägrar betala ut OB-ersättningar o dyl. Tonen är raljerande, förmodat humoristisk, och tveklöst aggressiv.
Självklart är facket en viktig kraft för att balans ska råda på arbetsmarknaden. Sedan arbetarna började organisera sig har orättvisor och extremt låga löner motats bort.
Även viljan till revolt försvann, arbetarna valde bort den revolutionära kommunismen i förmån för stillsamt medelklassliv. Därför är vi tacksamma för mötesfrihet, föreningsfrihet och fackföreningar.
Det är viktigt med balans, att arbetsgivare och arbetstagare befinner sig i jämvikt. Bägge parterna kan nämligen bidra till elände, fabrikörerna kan suga ut arbetarna med otjänliga löner och dåliga avtal. Medan fackföreningar och arbetare kan utpressa fabrikörer genom strejker, och i värsta fall bidra till konkurs. Därför är ömsesidigt förtroende och sunda avtal av avgörande betydelse.
I LO:s värld är arbetsgivarna alltid onda, de utnyttjar unga flickor, och beter sig som ärkesvin. Och visst förekommer det i enstaka fall sådana arbetsgivare, de är ju precis som folk i allmänhet, varken bättre eller sämre på det moraliska planet.
Själv har jag aldrig råkat ut för dylika orättvisor på en arbetsplats, trots att jag haft massor av jobb, varav många skulle gå under beteckningen skitjobb. Jag har snarare upplevt en rädsla för att inte informera tillräckligt mycket, eller för att missförstånd ska uppstå – problem med facket vill ingen arbetsgivare ha. Arbetsgivaren är rädd.
LO:s kampanj bygger och förstärker fördomar, varför visar de inga schyssta arbetsgivare? Varför är fackets värld så svartvit? Är arbetsgivaren dömd att för evigt vara ond – schavotterad av socialistisk retorik – där ord som klasskamp och rovkapitalism strös åt alla håll och kanter?
Detta beteende skapar tveksamma attityder, som riskerar att rubba den känsliga balansen på arbetsmarknaden. Och resultatet kan på sikt bli förödande.
Jag tror att fler och fler struntar i att starta företag, eller flyttar sitt företag utomlands. Personligen kommer jag aldrig att anställa någon i min firma, varför dela med mig, varför göda någon annan – så att de kan kalla mig kapitalistjävel?
Inte heller tänker jag investera mina pengar i andra företag, så att dessa bolag kan växa och anställa. Nej, jag syr in pengarna i madrassen, och när det är dags tänker jag slösa bort rubbet på champagne och paraplydrinkar! Varför skulle jag någonsin vilja bli en kapitalist?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, facket, fackföreningar, fackförening, LO, antikapitalism, socialism
