När man umgås med hyperkänsliga människor så vet man aldrig när någon kommer att bli upprörd eller kränkt. Och när de progressiva pådrivande grupperna i samhället blir kränkta av det mesta, då följer till slut censur och nedstängningar. Nu tar BBC bort ett avsnitt av komediserien Fawly Towers med John Cleese. Även storfilmen Borta med vinden har tagits bort ur vissa kanalers tablåer, om än tillfälligt. Little Britain likaså.
Tidigare har vi sett censur av tecknade filmer, där det förekommer så kallade ”black face”, dvs när man skämtar med afroamerikaner. Även vår svenska storförfattarinna Astrid Lindgrens arvingar har dristat sig till självcensur av vissa gammaldags uttryck gällande svarta människor. Den folkkäre tecknaren Jan Lööf har också utsatts för liknande påtryckningar.
Nu vill aktivister riva statyer av Winston Churchill. Och på hemmaplan ifrågasätts biologen och universalgeniet Carl von Linné, eftersom han klassificerade afrikaner utifrån något slags gammaldags rasistiskt perspektiv. På 1700-talet när Linné levde så ansågs svarta vara underlägsna, något av en felande länk i mänsklighetens utveckling, i enlighet med den tidens forskning och sanning. Det var inget som Linné hittade på själv. Man skulle väl kunna säga att på den tiden var alla rasister, både svarta och vita, i den mån man ägnade några tankar om andra raser eller folkgrupper.
Att korrigera bitar av vårt förflutna är bekymmersamt, eftersom den fördärvar bilden av vår utveckling och historia. Hur ska vi lära oss av historien om den censureras?
Det handlar inte om hyperkänslighet och känsloutbrott längre, nej, det handlar om att radera vår världsbild, och skapa något nytt. Och det är inte första gången sådant händer i historien. Nya ledare lät alltför ofta justera skrifterna till sin egen fördel, och smutskastade ibland den gamla regimen. Tillvägagångssättet kallas för damnatio memoriae. Kultur och historia kan vara ett kraftfullt vapen i handen på revolutionärer och samhällsomstörtare. Att styra folkets förståelsehorisont är ett steg i att förändra världen. Och det verkar finnas en hel del missnöje och ressentiment hos vissa grupper. Och givetvis kan deras uppgivenhet och missriktade hat kanaliseras, styras och utnyttjas av illvilliga krafter.
Men är det inte bra att ta bort nesliga gamla fördomsfulla uttryck? Varför ska svarta människor idag kränkas av sånt som folk tänkte och tyckte för många år sedan?
Det är lätt att falla in i de progressiva och smårevolutionära spåren, men saker kan inte göras ogjorda. Stalin, Maos och Hitlers folkmord kan inte heller göras ogjorda. Det spelar ingen roll om vi slutar prata om dem eller censurerar böcker. Sanningen kommer alltid att dyka upp någonstans. Historien är till för att lära av, inte för att försåtligt ändras, manipuleras och tillrättaläggas. Censur är maktspråk, och syftar oftast till annat än att skydda folks känslor. Bakom klagosångerna och kränktheten ser vi människor som vill rasera, förändra och ta över.
