Det är viktigt att biverkningarna från coronavaccinen diskuteras och lyfts fram i media. När våra beslutsfattare pressat så hårt, och uppmanat befolkningen att vaccinera sig, då bör man också kunna ställa dem till svars om preparaten inte lever upp till förväntningarna.
När jag fick höra att en person i bekantskapskretsen fått rejäla biverkningar så beslutade jag mig för att göra en kort intervju. Han heter Victor, 31 år gammal och bor i Stockholm. Victor studerar och har under sommaren erlagt kandidatexamen, till hösten skall han fortsätta sina studier. Det här är hans berättelse.
När vaccinerade du dig, och varför?
Jag vaccinerade mig i mitten av augusti 2021. Anledningen till vaccinationen var att röster då börjat höjas om så kallade vaccinpass. Vid den här tiden visste man inte hur omfattande dessa vaccin skulle vara och jag såg vaccinet som ett nödvändigt ont för att eventuellt kunna fortsätta leva ett vanligt liv.
Jag blir sällan sjuk och när jag väl blir sjuk så varar det sällan länge och symptomen är oftast milda vare sig det är förkylningen eller influensa, därför var jag inte särskilt rädd för covid-19. Dessutom visade statistiken att män i min ålder inte hade något att oroa sig för, risken att dö i covid-19 verkade ungefär ekvivalent med risken att dö genom ramla när man kliver ur badkaret. Jag fick ett av de mest kända och vanligast förekommande vaccinen.
Blev du informerad om eventuella risker?
Nej, jag vaccinerade mig vid Kistamässan och där gällde det i princip: vänta i kö, in bakom skynket, fram med armen, ett litet stick, ”tack och hej, nästa”!
Vad hände sedan?
Efteråt fick man vänta i en väntsal en stund, flickan som satt bredvid mig trillade ihop på golvet och vårdare sprang och hämtade henne, vilket gjorde mig otroligt nervös. Jag vet inte om det var något farligt eller inte dock, hon kan ha svimmat bara.
Den kommande veckan var jag uppe i Hälsingland och hjälpte flickvännen med uppkörningen, sedan väl hemma i Stockholm gick jag till gymmet, men behövde avbryta passet. Jag kände mig svag i kroppen och svimfärdig. Min spontana reaktion var att jag började bli sjuk varpå jag avslutade passet och gick hem. Under kvällen började jag känna pirrningar och stickningar i västra sidan av bröstet, axeln och armen.
Jag mådde riktigt dåligt och tog mig till akuten på Danderyds Sjukhus, de tog ett EKG-test som inte visade på några anomalier varpå de skickade hem mig. Den kommande veckan var jag i princip sängliggande, och vid ansträngning kunde jag få som en blixt som sköt in i bröstet och det kändes som att jag helt tappade andan. Allt som fick pulsen att öka (t o m trevliga stunder med min sambo) skapade denna extremt obehagliga dundrande känsla i bröstet. Det tog ungefär en vecka innan detta blev bättre.
De kommande veckorna när skolan började mådde jag riktigt dåligt och var ibland tvungen att åka hem på lunchen, jag kunde knappt sitta upprätt när jag väntade på tåget från Uppsala. Jag kallsvettades, kände tryck över bröstet och hade svårt att andas. Min spontana tanke var att jag kanske var stressad, men samtidigt kände jag mig inte stressad, min puls var långsam och andningen var tung och långsam.
Dessa symptom förvärrades av kaffe eller ansträngning, även mental såsom datorspel. Efter några veckor ringde jag vårdcentralen, min läkare tog emot mig via videolänk (pga pågående restriktioner) och rekommenderade mig att gå ut och springa (ja, seriöst). Hon trodde jag var stressad och att träning skulle göra gott. Jag kände dock att detta inte stämde, någonting kändes riktigt fel med kroppen.
Dagen efter ringde jag vårdcentralen igen, kvinnan i telefonen skickade en ambulans som kom och hämtade mig bums. Blodprover visade på förhöjda hjärtskadenivåer vilket gjorde att jag lades in på hjärtavdelningen. En röntgen av hjärtat visade på en genomgången myokardit, ärrbildning kunde ses på bilderna.
Jag låg inlagd på sjukhuset några dagar, sedan skickade de hem mig. Det tog ungefär tre månader innan jag började känna av en förbättring i bröstet. Jag kände mig nästan helt bra sex månader efter problemen började. Symptomen jag kände var i princip ett nästan konstant tryck i bröstet, ungefär som att något satt på bröstkorgen, ibland andningssvårigheter och allmänt sjukdom och svaghetskänsla och bröstsmärtor som uppstod då och då.
Vad fick du för mottagande när du sökte hjälp för biverkningarna?
När jag låg på hjärtavdelningen googlade jag lite och såg då artiklarna som började komma upp om vaccinen och myokardit, jag frågade läkarna om detta men de ansåg promt att det inte var orsakat av vaccinet, de ansåg att jag måste fått det av någon annan anledning. Jag fick också höra att vaccinet inte kan orsaka myokardit. Läkarvården för myokardit är inte heller särskilt bra i Sverige. I andra länder får man hjälp med rehabilitering och regelbundna undersökningar av hjärtat.
Min vård efter jag släpptes från hjärtavdelningen bestod i att träffa en hjärtspecialist. Läkaren skulle höra av sig efter några veckor, när två månader gått så ringde jag dit varpå det var uppenbart på receptionistens ton att de glömt bort mig, jag fick en tid dagen därpå och åkte dit. Efter en kort undersökningen skickades jag till akuten igen. Sedan fick jag en ny remiss till hjärtspecialisten, jag skulle återigen träffa denne efter några veckor, men när de glömde bort min tid ytterligare en gång så kontaktade jag min vårdcentral istället där jag fick en remiss till ett så kallat ansträngningsprov (vilket är en standardrutin efter myokarditis i många länder då man måste kontrollera om hjärtat fungerar som det skall under ansträngning), vilket tog sin lilla tid, jag skall dit i övermorgon. Det är som mormor brukade säga om svensk vård: ”man måste vara frisk för att vara sjuk i Sverige”, dvs du måste ligga på dem som satan om du skall få någon hjälp.
Har du fått någon ersättning?
Det var min mor som sett ett reportage på TV om någon som fått hjälp av Svenska Läkemedelsförsäkringen. Jag kontaktade dem och de startade en undersökning. Jag trodde att det inte skulle leda någonstans, men tänka sig, det gjorde det. Undersökningen visade att myokarditen ”med sannolika skäl” orsakats av vaccinet. Man kunde välja om man själv ville ta det till domstol eller skriva under en fullmakt för att de skulle sköta ärendet, jag valde det senare. Jag fick 13 000 kronor för sveda och värk och 2000 kronor för ”skäliga sjukvårdskostnader”. Det är inte kolossala summor pengar, men det täcker en del förlorad arbetstid under hösten (jag jobbar utöver studierna som labbassistent på universitetet).
Hur mår du nu?
Jag mår ändå hyfsat bra idag. Jag kan fortfarande få en dunkande smärta i bröstet vid ansträngning, känslan känns ungefär som att jag har krossat glas innanför bröstkorgen som hugger i takt med hjärtslagen. Det har även tagit på psyket. Att i 6 månaders tid haft smärta och tryck i bröstet samt en ibland en känsla att man i princip skall ”falla ihop på marken” (framför allt de första månaderna) som man vet är orsakade på grund av problem med hjärtat gjorde mig nervös i perioder. Man har bara ett hjärta och man vill helst att det skall fungera som det ska. Jag kände ibland att jag inte helt kunde slappna av. Jag känner mig i princip utmattad nu när det är över. Det kan också delvis bero på att man inte får träna först 3-6 månader efter myokardit, varpå min allmänna fysik blivit sämre.
Har du fått några prognoser för framtiden?
Sanningen är att jag knappt fått någon information alls. Hjärtläkaren sa att myokardit är en ovanlig sjukdom som bara drabbat några per 100 000 per år och kunskaper om sjukdomen verkar saknas inom vården i Sverige. Jag fick rekommendationen att avstå träning helt i 3-6 månader, men min uppföljning glömdes bort av vården … två gånger. Sanningen är att man verkar sakna uppföljning och planering helt och hållet för patienter med myokardit i Sverige. Man har ingen rehabilitering eller uppföljning av patienter.
Vill du få hjälp så får du i princip googla och säga åt läkarna vad de skall göra. Det är ganska allvarligt då myokardit är den tredje vanligaste orsaken för ”plötslig död” bland unga samt att 45% av alla hjärttransplantationer i USA görs på grand av myokardit (enligt myocarditisfoundation.org). Dessutom är all ärrbildning av hjärtat permanent då människokroppen inte kan reparera ärrbildningen. Ärrbildning av hjärtat leder till en reducering av hjärtats förmåga att pumpa blod samt en förhöjd risk för hjärtinfarkt och plötslig hjärtdöd. En viss risk finns att man dör inom tio år efter myokardit, men det försöker jag att inte tänka på. Det i sig är inte så kul att veta, särskilt när man är ung.
Tack för att du delade mig dig. Önskar dig god hälsa. Lycka till.
