Om alla vill ta ut sina pengar samtidigt blir det problem för bankerna, eftersom de praktiserar fractional-reserve-banking, dvs medger uttag utan förbehåll, och lånar ut eller investerar kundernas pengar. I kassan finns alltså blott en liten del av det totala innehavet, men banken kan skriva ut checkar/skuldebrev, och på detta vis skapa pengar. Liknande typ utav bankverksamhet har funnits sedan Romarrikets dagar, och det har aldrig varit särskilt populärt. I Barcelona under Medeltiden kunde bankmän som ägnade sig åt dylik spekulation bestraffas med halshuggning.
Idag garanterar riksbankerna verksamheten, och alla banker ägnar sig åt fractional-reserve-bankning (FRB). Detta innebär att bankerna är beroende av staten, eftersom de förr eller senare kommer att få problem med pengaflödet. Bankväsendet är därför närmast förstatligat. FRB har under århundraden bidragit till konkurser, kriser och inflation. Och genom att staten hjälper bankerna vid kriser upprätthålls systemet. Staten blir på detta sätt mäktigare, eftersom man via bankerna kan styra räntor och investeringar.
Ibland kan jag förstå tänkare som t.ex Marx, han ogillade bank och finansvärlden, och det var förmodligen just på dessa grunder. Men han funderade inte så mycket på det faktum att utan staten, politikerna och riksbankerna kunde verksamheten inte ha bedrivits alls. För givetvis finns det andra alternativ, som t.ex Banken av Amsterdam (ca 1600-1800) som inte bedrev FRB. Banken hade ett exceptionellt rykte i hela Europa, men sagan tog till sist slut. Den nederländska staten fördärvade banken genom att kräva billiga lån för att finansiera ett krig, därefter blev det svårt med soliditeten, och banken gick efter en tid omkull.
Känns det igen? Här handlar det inte bara om girighet efter pengar. Stater behöver alltid pengar till krig, krig som vi oftast kan vara utan, då som nu. Och krig kostar ofta enorma summor.
Vad skulle hända om bankerna gick under? Utarmade människor som planlöst irrar omkring på gator och torg? Det behöver inte bli så illa. Sparandet har gått ner i västvärlden under de senaste decennierna, och de flesta som har några slantar över placerar i aktier eller fonder. Dessutom agerar staten spargris, genom hög beskattning går pengarna till socialförsäkringar och pensioner.
Vi har helt enkelt inte råd att spara själva i någon större omfattning. Banken som sparinstitut är överreklamerad. Pengarna finns inte där, de är placerade i fastigheter, hos staten eller på börsen. Frågan är snarare vad som händer med våra lån? Skrivs de av, eller tas de över av en annan bank, konkursförvaltare etc? Och vad innebär det för låntagaren?
I framtiden kanske vi ser mer av trenden där välmående företag startar banker, för att förränta sitt kapital, t.ex Ikanobanken, GE Money Bank etc. Om de är kloka lånar de inte ut mer pengar än kassan tillåter, och gör sig inte beroende av riksbanker och reporäntor. Det finns fortfarande gott om överskott och tillgångar i världen, och ett lån behöver inte nödvändigtvis komma från en bank.
Ett annat hett ämne i dessa kristider är börsen och börsväsendet. Det handlar om företag som behöver pengar till investeringar, alltså styckas små poster upp till försäljning på en allmän köpeplats och säljs till högstbjudande; aktier och aktiehandel i ett nötskal. Men börsen är inte lika viktig som vi tror, företag som t.ex IKEA och Tetra Pak är inte börsnoterade, de har vuxit organiskt. Börsen är viktigast för de som vill växa snabbt.
Långsiktiga och ansvarsfulla ägare är grunden för de flesta företag, vilket går stick i stäv med dagens aktiehandel, som bedrivs med blixtens hastighet. Ibland ser vi att man snackar upp ett företags värde, enbart i syfte att sälja det. Försäljningen är affären – inte företagets varor och tjänster. I förlängningen är detta destruktivt för näringslivet, och jag tror att vi i framtiden kommer att se fler företag som inte börsnoterar sig utan växer organiskt utifrån sparade medel.
Om fler företag avstår från börsnotering, blir det svårare att spara i aktier och fonder. Vi kommer förmodligen att placera mer i fastigheter, skog och mark, och direktinvestera i företag, eller kanske t.o.m starta eget. Mänsklighetens stora dilemma har alltid varit hur man ska spara överflödet, och det är en utmaning som vi även i fortsättningen kommer att stå inför.
Vårt sparkapital är egentligen överskottet på vårt utförda arbete, därför är ett egenägt företag eller en liten rörelse förmodligen den bästa investering du kan göra, både för dig själv, och för samhället. Där växer ditt arbete och dina idéer bäst, och du erbjuder arbete och lön åt andra. Och på ålderns höst kan du sälja verksamheten, eller lämna över den till barnen.
Kanske är det just därför politiker reglerar och beskattar näringslivet så hårt, ty företagande ger medborgaren frihet och oberoende från staten, vilket givetvis är ett hot mot de krafter som vill kontrollera och styra. De är och förblir girigast av de giriga.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, finanskrisen, krisen, peak oil,
