Paul Ankas svenska fru Anna, har genom sitt deltagande i TV3-programmet Hollywoodfruar, samt en artikel på Newsmill provocerat fram en ganska intressant debatt. Hon förespråkar traditionella könsroller, där mannen sköter arbete och ekonomi, medan kvinnan är hemma med barnen, och månar om sitt yttre för att behaga maken.
Hushållssysslor läggs ut på fattiga gästarbetare, där Anna Anka menar att de ges en chans till ett bättre liv. Hon kritiserar vidare den svenska veligheten, där man dividerar om vem som ska betala på restaurangen efter en träff, att svenska män byter blöjor, att de inte tillåts vara män.
Detta retar många till ursinne.
Kanske bör kritikerna fundera lite på vad de egentligen menar – inte för att jag håller med Anna Anka – men det är faktiskt upp till oss själva att bygga våra liv och vår livsstil. Häcklarna visar prov på en ganska unken kollektivism, där alla ska motas in i den gängse fållan; ingen ska sticka ut, ingen ska bryta mot de oskrivna lagarna.
Det är tillika provocerande att en kvinna lyfter fram dylika åsikter. Att hon väljer ett liv, som i mångas ögon framstår som ojämlikt och traditionellt. Givetvis utmålas hon som lurad, korkad etc. Få verkar vilja ta in att Anna Anka uppenbarligen vill leva såhär, och att det är upp till var och en att välja sin vardag och skapa sin framtid.
Vad vi gör i hemmet är inte politik – även om många anser det – vi bör själva kunna avgöra vem eller vilka som ska passa barnen, vem som sköta hushållssysslorna, betala på restaurangen, byta blöjor, försörja familjen etc.
Kanske ligger det största provokationen i just det faktum att Anna Anka har gjort ett val. Och att hon har skapat sig möjligheten att göra detta val.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, feminism, jämställdhet, jämlikhet, Anna Anka
