Jag tar avstånd från Fp-medlemmarnas spioneri och dataintrång, även om det skedde på ett nätverk som ser ut som en schweizerost. Dataintrånget har gjort Fp och Leijonborg till fritt villebråd, partiets politik angrips både från höger och vänster, och de flesta har inte ens brytt sig om att analysera Fp:s ”kontroversiella” politik. Men att den är kontroversiell, det är alla eniga om.
Folkpartiet har fått betala för sin ärlighet, de går till val på många svåra frågor, integration, skola, utbildning, arbetslöshet och rättssamhälle. Allt medan de politiska motståndarna systematiskt negligerar de heta ämnena. Betygen och språkkraven har jag redan skrivit om vid ett flertal tillfällen. Buggningslagarna är de mest kritiserade; ”vart tar vår frihet och integritet vägen?” ropar belackarna. Förmodligen har de inte ens läst Fp:s förslag, som kortfattat lyder, saxat från deras webbplats:
• Att det är domstolen som alltid fattar beslutet om buggning ska få användas.
• Buggning ska få användas vid förundersökning av brott som har ett minimistraff om fängelse i minst fyra år, t.ex. terroristbrott, mord, dråp, och grova rån.
• Buggning ska även (om straffvärdet bedöms vara högre än fyra år ) kunna tillämpas vid förundersökning av andra allvarliga brott, som grova narkotikabrott, människohandel, koppleri och grova sexualbrott.
• Buggning ska endast få avse en plats där det finns särskild anledning att anta att den misstänkte kommer att vara. Om det rör sig om en tredje persons bostad ställs ännu högre krav. Advokatkontor, läkarmottagningar, socialkontor och lokaler där det förekommer själavård, m.fl. lokaler undantas från buggning.
• En parlamentarisk nämnd ska följa användningen av bl.a. buggning. Användningen av sådana tvångsmedel ska redovisas i en årlig skrivelse till riksdagen.
• En person som varit utsatt för buggning ska informeras i efterhand. Den som avlyssnats felaktigt kan få skadestånd.
Knappast Orwells 1984, eller hur?
Brottslingarna följer ständigt den tekniska utvecklingen, de kan snabbt organisera sig via mobiltelefoner, e-mail, sms, mms, chattprogram etc. Polisen tittar maktlöst på. I Sverige är det i princip omöjligt att bekämpa den organiserade brottsligheten, eftersom infiltration, buggning etc inte är tillåtet. Om vi har riktig tur kanske vi kan fälla gansterbossarna för skattebrott eller fortkörning. Straffen blir därefter.
Alla partier oavsett färg kommer att tvingas ta ställning till dessa obehagliga frågor. Fp visar sin ståndpunkt redan i valrörelsen, de andra bekänner färg efteråt – först när ditt företag tvingas betala ”skyddspengar” för att inget ska ”gå sönder”, när skolan brinner, eller när Stockholm är omslutet av ghetton, befolkat av människor som varken kan tala eller skriva vårt språk. Hur kunde det hända, frågar de sig? Ja, hur kunde det hända?
—
Andra bloggar om: folkpartiet, buggning, leijonborg, val2006, politik, samhälle, intressant
