Finanskrisen orsakades av de fattiga. Arbetarna, proletärerna, låginkomstagarna bidrog starkt till finansbubblan.
Det här är en vinkel som inte tagits upp i vårt lands medier, men dryftats en smula i andra länder. Clinton-administrationen skapade på 90-talet en handfull lagar som tvingade bankerna att låna ut till folk med låga löner och obefintliga besparingar. Tanken var att även den fattige skulle ha råd med ett eget hem. Bankerna fick å andra sidan packa om dessa dåliga lån och sälja dem vidare, som kompensation.
När sedan Fed chocksänkte räntan i början av 2000-talet sprang alla till banken för att köpa sig ett hus. Är det då inte medborgarna som varit oansvariga, själviska och giriga? De visste ju mycket väl att den låga räntan inte skulle vara för evigt. Folk visste mycket väl att de egentligen inte hade råd.
Ja, men de blev ju lurade av kapitalisterna, menar många. Bankerna lockade och smickrade in de stackars fattiga satarna i fällan. Planen var iof ganska vissen, eftersom det var kapitalisterna som åkte dit. I USA kan man lämna tillbaka huset till banken och bli skuldfri. Och så sitter banken med en massa hus som inte går att sälja på en sluttande marknad.
Nej, ingen tar sitt ansvar, varken låginkomsttagarna, som belånade sig upp över öronen, bankerna som marknadsförde fullånen stenhårt, eller staten som skapade dessa luddiga ekonomiska förutsättningar. Alla skyller ifrån sig. Det var inte mitt fel. Och 700-miljarderspaketet som månglas ut för att rädda finansmarknaden, ja, den ska betalas av oss alla; skulderna kommer med all säkerhet att sippra över ända hit, till den kalla nord.
Kriser brukar skapa dåliga politiska stämningar. Den stora depressionen på 30-talet banade vägen för nazism och fascism. Folk söker enkla lösningar, det är lättare att skylla på araben, juden, nyliberalen, kapitalisten eller proletären – än att inse att ALLA politiska och ekonomiska system är behäftade med fel. Att krisen inte skulle ha uppträtt i en mer reglerad ekonomi, eller i en planekonomi, det är en önskedröm. Planekonomi bidrar snarare till en konstant lågkonjunktur, som i Sovjetunionen, Öststaterna etc.
Att i detta läge förespråka ännu fler regleringar eller politiska utopier är inte särskilt fruktsamt. Kanske måste vi alla lära oss att lån medför RISK. Börsen och aktiemarknaden är också behäftade med RISK, samma sak gäller för fonder etc. Sen kan vi plocka fram en ordbok, ty det verkar som om vi alla glömt bort vad ordet betyder. Risk är i dagligt tal sannolikheten för att något oönskat skall inträffa.
Och nu har det inträffat. Det oönskade.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, finanskrisen, USA, krisen, ekonomi
