1995 lanserar amerikanska politiker (under Clinton-eran) Community Reinvestment Act som tvingar banker att låna ut pengar till folk med måttliga eller låga inkomster, i gengäld får bankerna packa om lånen och sälja riskerna. Svenska socialdemokrater har varit inne på samma linje. Intentionerna är goda, att skapa en rättvisare bostadsmarknad, men se så fel det blev.
När räntan några år senare steg kunde många låginkomsttagare inte betala lånen, och lämnade därför tillbaka fastigheterna till banken. Och bankerna kunde på den sjunkande bostadsmarknaden inte tillgodogöra sig pengarna, och krisen blev ett faktum.
Detta var ett av många steg som amerikanska politiker tog för att skapa dagens finanskris. Att låneinstituten Fannie och Freddie är statliga skapelser med statliga garantier, bidrog givetvis också – de tog över marknaden. Jämför med svenska statliga SSAB, som också pressar priser på order av politiker.
Att räntan chocksänktes efter den 11 september 2001 var också ett viktigt steg i krisens uppbyggnad; och manipulation med inflationssiffror skapade falska förutsättningar. Afghanistankriget, Irakkriget och återuppbyggandet av länderna sköt dessutom väldiga hål i ekonomin.
En girig kapitalistisk bankman skulle förmodligen aldrig ge lån till folk som inte kan betala. Det ligger i kapitalismens natur att tjäna pengar, och det gör man inte genom att kasta pengarna i sjön. Det ligger också i kapitalismens natur att lånemarknaden är fri, och inte subventionerad (omkullkastad) av staten via bolåneinstitut. Kostsamma meningslösa krig ligger inte heller i kapitalistens intresse, såvida hon inte tillverkar vapen, eftersom notan förr eller senare alltid betalas via skatten. Och kapitalister vill inte betala hög skatt. Det är också av stort värde att inflationen definieras på rätt sätt, så att marknaden kan agera därefter. Felaktig information duperar både säljare och köpare och skapar enorma och onödiga risker.
Socialister och konservativa har alltid haft en stark vilja att lägga sig i både marknaden och gemene mans affärer. Och nu när marknaden ska saneras genom tidernas största krispaket, så kommer staten att ta över en rad företag eller bli delägare. Politikerna visar inga glada miner utåt, men bakom kulisserna jublas det, ty de har just vunnit jackpott!
De folkvalda har genom att fördärva marknaden skapat en kris, och nu får de ta över värden som arbetats ihop under generationer. Värden som för närvarande är närmast lika med noll, men imorgon kan räknas i miljarder. Politikerna betalar givetvis inte med sina pengar, utan med dina och mina; vi tar risken. Och varenda gång det går åt pipan så stramas skatter och avgifter åt, medan staten blir starkare och starkare.
Vi hade ett liknande scenario i Sverige i början av 90-talet, även här var det politiker med bl a Kjell Olof Feldt och Carl Bildt i spetsen som tog felaktiga beslut, och indirekt skapade en kris. Medborgarna fick betala, t o m pensionerna sänktes, och den s k värnskatten infördes – och permanentades. Slutresultatet blev mer pengar i statens skattekista. Och nu när vi dras med tidernas överskott, får vi knappt lukta på godsakerna.
På 1800-talet slog sig liberaler och konservativa samman mot den nya fienden socialismen. Idag har socialdemokrater/socialliberaler slagit sig samman med socialkonservativa i kampen mot marknaden – föraktfullt kallad ”nyliberalismen”. Vad ska vi kalla detta sammelsurum av socialism och konservatism – klåfingerpolitik – eller en påse ideologiskt gott och blandat? Etatism, har plockats upp som ett nytt modeord för att beskriva dessa statskramande protektionister.
Snart äger den amerikanska staten mängder av banker och finansinstitut; politikerna har indirekt socialiserat marknaden, förstatligat företag som svårligen kunde drivas i det rådande politiska klimatet. Vem kunde tro detta om frihetens land i väst? Men det var länge sedan, den amerikanska konstitutionens fäder vänder sig förmodligen i sina gravar.
Lägg därtill att etatisterna gärna vill hålla en varm hand kring våra privatliv, medelst allehanda integritetskränkande lagar. I Sverige ligger FRA-lagen närmast till hands som exempel, men även Tomas Bodströms (s) förarbete bör nämnas i sammanhanget. Och i USA finns en handfull andra avarter, t.ex USA Patriot Act.
Vi skönjer ett dystert framtida samhälle där både medborgaren och marknaden hålls under Herrens tukt och förmaning.
Jag tycker att ni som sitter på vänsterkanten, eller på den konservativa balustraden och gapskrattar, borde ta er en funderare. Är ni nöjda nu, var det detta ni ville ha? Marknaden har de facto sönderreglerats. Blev det bättre? Blev det mer rättvist? Har ni skapat en vackrare värld?
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, krisen, bubblan, finanskrisen, konservatism, socialism, USA
