Runt 1920 införde flera västerländska länder demokratiskt styre, där män och kvinnor kunde rösta fram sina ledare, och där medborgarnas rättigheter var skyddade enligt en konstitution eller grundlag. Demokratins första utmaning kom ungefär samtidigt, först med den sovjet-kommunistiska samhällsmodellen, därefter fascismen i Italien och nazismen i Tyskland.
Efter Tysklands nederlag i andra världskriget såg vi stora framgångar för demokratierna i väst. Vi var överlägsna det kommunistiska Östblocket, som var fattigt, slutet och ofritt. Och när muren föll 1989 var det den västerländska demokratiska modellen som slutgiltigt segrade.
Vart tog friheten vägen?
Nu står vi åter igen inför en rad demokratiska utmaningar, där frihetskämpar och sanningsägare jagas både i Ryssland, Kina och USA. Edward Snowden, som avslöjade den amerikanska statens olagliga avlyssning av medborgarna, söks febrilt och kommer förmodligen att få ett livslångt straff. Julian Assange och Bradley Manning är några andra namn i denna kategori.
Detta händer i USA, som är den moderna demokratins vagga, landet som införde demokrati medan Europa fortfarande hade envälde. Och i Ryssland är oppositionen i praktiken förbjuden, oliktänkare har mycket svårt att komma till tals. En liknande utveckling sker även i EU, där flertalet medlemsländer gett upp sin politiska och ekonomiska frihet, och många viktiga beslut tas av ej folkvalda byråkrater i Bryssel.
Ta exemplet Grekland, som i flera decennier slogs mot Ottomanerna för rätten att bilda ett eget fritt land. För att sedan frivilligt ge upp sin frihet till Bryssel. Samma sak gäller för de centraleuropeiska länderna i f.d Östblocket, nu sträcker de fram sina fria händer och får nya bojor stämplade av EU istället för Sovjet.
Idag skapas flertalet lagar och förordningar i Europa av EU, och det finns ingen subsidarieprincip, de lägger sig i livets alla områden. Från vilka fröer bönderna ska få använda till hur internet ska nyttjas. Våra liv blir allt mer detaljstyrda och reglerade. Det går inflation i lagar och regleringar. De nationella parlamenten tar glatt emot påbuden, de tackar och bockar, och gör som de blir tillsagda.
Vad är demokrati?
Demokrati handlar inte bara om att få rösta vart fjärde år. Det handlar också att få säga vad man vill, bilda politiska partier, rätten att avslöja statlig korruption och fusk, samt få insyn och rätt till delaktighet i det politiska livet. I ett demokratiskt system sätter man medborgarna främst, staten och dess funktionärer är våra tjänare, jämför med det engelska ordet ”public servant”.
Istället har det blivit tvärt om. Medborgarna har blivit undersåtar, som avlyssnas, registreras, kontrolleras, detaljstyrs och mobbas av en nyckfull svällande statsmakt, som tappat kontrollen över sin roll och funktion. Och det här håller på att hända i flertalet västerländska länder, och har redan hänt i Ryssland och Kina.
Våra demokratiska traditioner är nya, vi måste vara rädda om dem. Det är framförallt passiviteten och ointresset som är demokratins värsta fiender. Så länge medborgarna inte bryr sig om politik så kan våra politiker göra vad de vill. Vi har förvandlats till en fårskock, ”sheeple” är ett populärt engelskt uttryck. Folkskocken kanske man skulle kunna säga på svenska. Politikerna gör allt för att kontrollera oss medborgare, när det i själva verket borde vara vi som kontrollerar dem.
