Nu låter det optimistiskt från Cypriotiskt håll. Enda sedan den liberale ledaren Mustafa Akinci valdes av det turkcypriotiska folket så har förhandlingarna gått framåt. Nu verkar t o m republiken Cyperns president Nicos Anastasiades tro på en lösning innan parlamentsvalen i maj 2016.
Både grekcyprioter och turkcyprioter har farit illa av delningen av ön som skedde 1974, då turkiska trupper ockuperade norra delen av ön. Ockupationen skedde efter en Cypriotisk statskupp. Turkiska trupper ingrep för att skydda den turkcypriotiska befolkningen, man var rädd för den nya ledningen, som understöddes av den grekiska juntan.
Cyperns självutnämnde diktator föll emellertid efter bara några dagar, så gjorde även den grekiska juntan. Demokrati återinfördes, den lilla önationen fick börja om från början. Men de turkiska trupperna är kvar än idag, och Cypern är fortfarande delat och ockuperat.
Turkcyprioterna har isolerats från omvärlden, då inga andra länder erkänt det självutnämnda territoriet. Medan grekcyprioter har blivit av med hus och egendomar i delningen. Det finns dessutom fortfarande soldater och civilpersoner från bägge sidor vars öde är okänt, de försvann i konflikten, och rubriceras fortfarande som missing persons.
Som vanligt sitter Turkiet med trumfkortet på hand. De har fortfarande trupper kvar på Cypern. Om ockupationen ska hävas bör givetvis dessa trupper avlägsnas. Under senare år har emellertid stormakterna börjat intressera sig för området i Östra Medelhavet, och försökt övertala Turkiet till en lösning.
Det har gjorts fynd av gas och olja söder om Cypern, i gränslandet mellan Israel och Egypten. Och givetvis skulle det ge extra prestige åt fredspristagaren Obama, om konflikten löstes under hans ämbetsperiod.
