Turkiet anses vara nyckeln till att lösa migrantkrisen. Och Turkiet vill återuppta förhandlingarna om EU-medlemskap. Men det vill uppenbarligen inte alla EU-länder. Cypern till exempel vill att Turkiet initierar en lösning av cypernproblemet innan dess och att Turkiet går vidare med EU protokollen.
1974 ockuperade Turkiet en tredjedel av Cypern, i samband med en misslyckad statskupp. Stridigheterna initierades i stor grad av ”moderländerna” Turkiet och Grekland, samt kolonialmakten Storbritannien som satt i bakgrunden och försökte nyttja situationen till sin fördel. Britterna har fortfarande kvar militärbaser på ön, det har även Turkiet. Cypern anses ha ett stort militärstrategiskt värde, då ön gränsar till Europa, Asien/Mellanöstern och Nordafrika.
Sanningen är väl den att få EU-länder egentligen vill ha med Turkiet, av flera olika skäl, vi behöver inte nämna alla här. Men ponera att Turkiet är med i EU, då gränsar unionen direkt till oroshärden i Mellanöstern, och något säger mig att migrantkrisen snarare skulle förvärras än förbättras.
Så när det väl kniper kommer flera länder att blockera Turkiet, men som ett spelkort i förhandlingarna kan man bluffa och återuppta förhandlingarna med Turkiet, ty de kommer i slutänden ändå inte att leda någon vart.
Och nu har europeiska rådets ordförande Donald Tusk skickats på blixtvisit till Cypern för att övertala de bångstyriga öborna. Ön som bara för några år sedan tvingades till enorma uppoffringar med s k hårklippning (beslagtagande av bankkonton) i samband med EU-krisen för några år sedan. På ytan så är de cypriotiska politikerna positiva till EU, de han t o m lämnat bailout-programmet bakom sig för några dagar sedan. Men när det gäller en så här viktig förhandling så vill man ha något tillbaka, något värdefullt.
