Året är 1773, britterna har avskaffat alla tullar – utom på te – för de nordamerikanska kolonisterna. Det är en straffskatt, mest för att visa vem som bestämmer. Tullen betraktas som olaglig av kolonisterna, eftersom de inte fått vara med och besluta om dess tillblivelse.
Som en protest vräks över 300 lådor med te överbord från tre brittiska fartyg som ligger förtöjda i Bostons hamn. Ledaren för aktionen är frihetskämpen Samuel Adams, några av deltagarna påstods vara utklädda till mohawkindianer.
Denna symbolhandling var inledningen till den amerikanska revolutionen, där kolonierna i Nordamerika bröt sig loss från det brittiska väldet och förnyade världspolitiken med sina demokratiska och frihetliga principer.
Boston tea party handlar om strävan efter frihet, orubblighet och omvälvning. Kanske ska vi ha det i åtanke när vi idag betraktar dagens folkrörelse i USA med samma namn. Här kritiseras Obama, den översvallande statsmakten och alla digra räddningspaket. I svenska medier beskrivs medlemmarna som ett sammelsurum av rednecks, gammelkonservativa, rasister, vapenfetischister, konstitutionister, konfederalister, frihetsvänner, libertarianer och vanlig missnöjd medelklass i en märklig blandning.
Är det en klubb för politiska särlingar? Eller är det måhända så att även särlingar gillar idén om frihet? Och att blott dårar vågar avslöja att kejsaren är naken.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, boston tea party, usa, frihet
