Om vi ser på våra europeiska grannländer, och deras system för avtal inom arbetslivet, så utristalliseras i grova drag tre olika modeller.
1) Stark lagstiftning (Frankrike, sydeuropa).
2) Kollektivavtal (Norden).
3) Friare lagstiftning (Irland, Storbritannien m fl).
Generellt sett så har regeringar i länder med starka arbetsrättslagar svårt att påverka antalet arbetstillfällen. Att anställa fler inom vård och omsorg blir dyrt, och det privata näringslivet låter sig inte heller charmas. Den svarta arbetsmarknaden florerar relativt fritt. Länderna har relativt hög arbetslöshet, men låga skatter.
Länder med kollektivavtal har starka fackföreningar som blockerar nya idéer. Förr om åren anställde man flitigt inom den offentliga sektorn för att minska arbetslösheten, men det har blivit allt för kostsamt. Paradexemplet är socialdemokraternas lama arbetsmarknadspolitik under valrörelsen 2006. Arbetslöshet och svartjobb florerar, många försörjs genom bidrag, och skatterna är därför höga.
Länder med friare avtal har få arbetslösa, men många jobbar inom låglöneyrken. De s k klassklyftorna är högre, personer med god utbildning och/eller god motivation kan klättra på lönestegen. Skatterna är låga.
Sverige har fastnat i en återvändsgränd. Fackföreningarna viker inte en tum, näringslivet snålar med nyanställningar, skatten är hög, och vi har över 8% arbetslösa. Den stora skräcken är nästa lågkonjunktur. Att möta dåliga tider med hög arbetslöshet kommer att leda till stora utlandslån och ännu högre skatter.
Många kastar blickarna mot bl a Irland och Storbritannien, den friare arbetsrättslagstiftningen ger 4-5% arbetslöshet, nästan hälften av Sveriges siffror. Baksidan är fler låglönearbeten.
Våra politiker, inom alla partier, står inför ett svårt val. Vilken modell ska vi välja? Socialdemokraterna befinner sig i ett politiskt vakuum, även om retoriken är sig lik från fornstora dagar. Alliansen kommer förmodligen att försöka implementera friare regleringar på arbetsmarknaden, men det kommer att ta tid, förmodligen 2-3 mandatperioder innan vi kan skörda frukterna av reformerna. Frågan är om folk orkar vänta så länge? Risken är att s, v & mp vinner nästa val, stoppar reformarbetet och fortsätter med den nordiska modellen, vilket riskerar att öka arbetslösheten ännu mer och tillika skatterna.
Den trista verkligheten: Fler låglöneyrken och låg skatt – eller hög arbetslöshet och hög skatt?
Vi kommer att uppleva en rad bryska reformer under de närmsta åren, oavsett vilka som sitter vid makten. Min gissning är nämligen att även socialdemokraterna i smyg sneglar på de brittiska öarna, ty de är överlevnadskonstnärer utan motstycke, med en fladdrande kappa som motvilligt följer vinden vart den än blåser. Frågan är om stödpartierna är lika förändringsbenägna?
—
Andra bloggar om: politik, samhälle, arbetslöshet, socialdemokraterna, alliansen, låglöneyrken, intressant
