Nej, jag kommer att argumentera för att det faktiskt inte är de grekiska politikerna, eller det grekiska folkets fel. Åtminstone inte på ett europeiskt plan. Men låt oss börja från början.
2001 introducerades euron i Grekland. 2009, åtta år senare gick landet i konkurs.
Euron, den gemensamma valutan infördes på en väldigt ojämn marknad, där rika länder som Tyskland och fattiga som Portugal skulle samsas om samma valuta, med egna lokala centralbanker och egen finanspolitik. Det skulle visa sig att Europa inte var ett optimalt valutaområde.
Genom de stora skillnaderna i ländernas ekonomi uppstod snart obalanser. På samma sätt som obalanser uppstår mellan rika och fattiga regioner i Sverige, USA eller Italien. Man brukar klaga på att Stockholmarnas skatt går till Norrland. Nu är det Tyskarnas skattepengar som går till Grekland.
Dylik utjämningspolitik får man leva med inom ett valutaområde. Frågan är om vi vill ha det så här? Räcker det inte med obalanser inom ett land? Hur ska vi tackla obalanser i en världsdel?
EU beslutade sig för att rädda Grekland, och man erbjöd stora lån; redan då insåg man att grekerna skulle få svårt att betala tillbaka.
Den grekiska krisen visade sig bli lång och segdragen, mycket beroende på att landet har ett starkt reglerat näringsliv, som för tankarna till medeltidens skråväsende. Den offentliga sektorn är ineffektiv, korruptionen utbredd, och till följd av detta är naturligtvis skattemoralen låg. Vem skulle vilja betala sina surt förvärvade pengar till tjuvar och banditer? Så beskriver ofta grekerna sina politiker.
Om Grekland inte var med i EU eller i valutaunionen så skulle problemen stanna innanför landets gränser, men i och med unionen så tvingas vi dela deras våndor. Grekland är bara ett litet land med misskött ekonomi, punkt slut, och det finns många andra liknande och värre exempel.
Fel nr 1 var att släppa in Grekland i valutaunionen. Fel nr 2 var att ge dem så stora lån.
Och bägge de här felen begicks av våra EU-politiker, som gärna ville utvidga sitt välde. Och om saker och ting inte fungerade kastade de glatt bensin på elden.
De visste att Grekland inte skulle klara kraven för valutasamarbetet, och de visste att landet knappast kunde betala tillbaka de enorma lånen.
Ändå fullföljde Bryssel sin omöjliga politik. Och nu ställs man snart inför nya omöjligheter. EU är det omöjligas union.
