Även 2021 kommer till stor del att färgas av Covid-19 och politiken som förs i dess spår.
Det råder lite delade meningar om hur farligt viruset är, men vi vet att det inte är en upprepning av spanska sjukan där 20-50 miljoner dog, även många unga människor.
Covid-19 skördade främst äldre personers liv. Många av dem hade flera åldersrelaterade krämpor vid sidan av coronan. Så, hur ska vi egentligen klassa dödsorsaken? Var det viruset eller åldern som bragte dem om livet? Frågan är hur många fler som avlidit av influensarelaterade sjukdomar 2020 än under föregående år? Detta borde vi få svar på 2021.
Politikerna har pendlat mellan att inte göra något alls – eller överreagera. Medierapporteringen har präglats av hysteri, barnslighet och inställsamhet – istället för den torra, noggranna saklighet som behövs i dessa tider. Många länder har infört restriktioner och utegångsförbud, samt stängt ner affärer, flygplatser, skolor osv. Livet idag är annorlunda än före Covid-19. Och det beror egentligen inte så mycket på själva viruset, utan på de politiska beslut som tagits i samband med smittspridningen.
Vaccinet, som utvecklades under rekordtid, kommer förmodligen att påtvingas hela befolkningen. Under normala omständigheter ges influensavaccin mest till äldre och utsatta grupper. Vi ser redan krav på vaccination i samband med flygresor, samt för vissa yrken och befattningar. Många känner sig förstås villrådiga eftersom influensavaccin sällan fungerar riktigt bra. Många småbarnsföräldrar vaccinerar sina barn, men barnen blir ändå sjuka i influensa. Det förklaras ofta med att barnen fått någon annan variant av sjukdomen, eller att viruset muterat.
Då inser vi också hur länge man kan dra ut på Covid-19-pandemin. Snart kanske de stora läkemedelsbolagen tvingas utveckla nya vacciner för andra Covid-varianter? Med nya massvaccinationer som följd. En lukrativ bransch, helt klart. Den som köper aktier i läkemedelsbolagen lär få utdelning. Och nya hälsokriser finns inom sikte, vad sägs om exempelvis övervikt eller depression i den sociala distanseringens spår?
Våra makthavare har skickligt använt pandemin för att skaffa sig ytterligare befogenheter. Nu har de fått ännu fler verktyg i sin låda, från att tvinga folk från arbete och utbildning, tvinga dem att stanna i hemmen, till massvaccinering med nyutvecklade substanser. Samt rese- och näringsförbud för de som inte rättar sig i leden. De stora teknikföretagen är inte heller sena att haka på det repressiva tåget, då de numera bannar eller censurerar debattörer som motsätter sig pandemistrategin eller ifrågasätter vaccineringen.
Nog sagt om Covid-19. Det finns tillräckligt många aspekter av sjukdomen för att hålla den i liv i några år till. Om medborgarna bibehåller sina friheter eller rättigheter därefter låter vi vara osagt.
Om världen öppnas upp igen och folk har pengar på banken i maj (när influensasäsongen borde ta slut) då kommer vi att se ett enormt uppsving vad gäller resor, restaurangbesök, konserter och nöjen. Det glada tjugotalet i repris. Vissa har tjänat pengar på krisen, de som haft möjlighet att arbeta hemifrån företrädesvis inom data, it och telecom. E-handlarna blev också vinnare, nu köper vi snart även dagligvaror online. Kommer vi att fortsätta med det när krisen är över? Eller blir det ett uppsving för traditionella fysiska butiker, när vi äntligen kan röra oss ute?
Vad gäller tvisten om presidentämbeten i USA så finns det förstås mycket att säga. De som tror att demokraterna fuskade med poströsterna kräver att Donald Trump sitter kvar. Medan de som ser Biden som den rättmätige presidenten varnar för statskupp och andra oegentligheter. Mycket hänger på vem som slutligen tillskansar sig ämbetet 20 januari. De bägge pretendenternas politik skiljer sig åt, och kommer att föra USA till skilda vägskäl.
Med Joe Biden blir det återigen ett närmande till Kina, där USA sakta men säkert förlorar allt fler jobb till de svällande ekonomierna i öster. Relationen till Turkiet ska också normaliseras, hur det nu ska gå till, då landet ständigt trilskas och testar Nato-samarbetets gränser. Vi får också förbereda oss på fler konflikter i Mellanöstern, samt splittring och bråk internt i det demokratiska partiet, där vi har en allt mer aggressiv vänsterfalang som kräver en progressiv socialistisk agenda.
Och med tanke på Bidens sludder och åldersmässiga tillkortakommanden så är det inte omöjligt att vicepresidenten Kamala Harris blir president innan mandatperioden är slut. Allt speglat mot de stora massorna av Trumpanhängare som inte accepterar demokraternas vinst i valet. Polariseringen och uppdelningen av det amerikanska samhället lär öka ännu mer. Det finns folk som vill dra Trump och hans medhjälpare inför rätta efter mandatperioden (oklart på exakt vilka grunder), och det finns de som vill sätta ledande demokrater bakom lås och bom ( i det här fallet för valfusk).
Klimathysterin lär fortsätta, även om nästa år beräknas bli något svalare. Rörelsen lever numera sitt eget liv oavsett om det är varmt eller kallt, om isarna smälter eller växer. Samma budskap pumpas ut, om och om igen, jorden kommer att gå under om 10 år ifall vi inte gör något nu. Målet är att delvis stänga ner världen, precis så som skedde under coronan. Där går virus- och klimathysteriker hand i hand. Även om den globala nedstängningen inte hindrade koldioxidhalten från att öka under 2020. Man skulle nästan kunna tro att värmen, koldioxiden och de mänskliga utsläppen inte samverkar, inte på det sätt vi tror i alla fall.
Under året kommer vi även att få se de olympiska spelen i Tokyo, Europacup i fotboll, samt att Raul Castro (Fidels bror) planerar att kliva ner från sitt ämbete, och lämnar över kommunistdiktaturen åt någon annan att förvalta. Därutöver val i Nederländerna, Israel, Japan och Tyskland, till deras respektive parlament. Nasa planerar att placera ut ett nytt rymdteleskop för att ersätta Hubble, samt en obemannad expedition till månen. Vi kommer också att få uppleva en total solförmörkelse den fjärde december nästa år.
Vad nästa års stora trend kommer att bli är svårt att förutspå. Vi har ju under de senaste åren fått vänja oss vid dessa stora mediala massrörelser, som innefattar allt från Refugees Welcome, Donald Trump, MeToo, Greta Thunberg, Corona och BLM. Kanske beror händelseutvecklingen på presidentvalet i USA, och hur den kommande presidenten tacklar vissa frågor?
Gissningsvis blir det mer av identitetspolitik, woke-kultur, vänsterfeminism, social-media-censur, tillrättalagda nyheter, fler veganer och fler migranter. Klienterna blir också fler, dvs de som direkt eller indirekt lever av skattepengar. Och de agerar som den politiska elitens förtrupper mot de hårt arbetande skattebetalande massorna som håller samhället flytande. Samtidigt blir 2020 och även 2021 åren då etablissemanget slutligen tappade masken. De flesta förståndiga personer anar att skutan inte styrs av de bäst lämpade, och dessutom åt fel väderstreck. Politikerföraktet och populismen breder ut sig, även om den stundtals tvingas under jorden. De alternativa medierna och medieplattformarna växer sakta men säkert.
Vad gäller EU så spår jag att samarbetet ytterligare byråkratiseras samt kompliceras av ekonomiska problem. Slitningar mellan öst och väst samt nord och syd fortsätter, med ett självstyrande Storbritannien som kan börja konkurrera med EU vad gäller skattelagstiftning och annat. I Sverige fortsätter nedgången både på det ekonomiska, samhälleliga och kulturella planet. Händerna knyts allt hårdare i fickorna, men det hjälper föga, den oregerliga färden nerför strömmen går allt snabbare.
